The Brief-Case

 “Ja, men herre gud så bra! Jag är ju helt inne här förstår du. Vi kommer att avsluta denna dealen väldigt snart. Jag är bara lite ovan att inte ha en expert bredvid mig i mötet. STORT GAPSKRATT…. Du vet, jag brukar ju mest ha hög svansföring och se till att vi tar hutlöst betalt och så levererar  de andra….HAHAHAHA”

Escape Luc De Leeuw via Compfight

Personen vankar av och an i en mycket stor lobby med en stor läderväska i handen och sätter denna väska på stol efter annan, medan han högt och ljudligt talar i mobiltelefon med en annan kollega. Själv sitter jag ned i en fåtölj och väntar på min kontaktperson hos denna stora kund och kan inte göra annat än att följa denna scen som utspelar sig framför mig.

“HAHA… Upplys mig bara om lite fina detaljer så landar jag resten sen förstår du. Vi får ta det där snacket om teamets medarbetare sedan. Han den där vi nyss rekryterade verkar ju inte ha alla hästarna hemma om jag säger så … HAHA… Ja – du vet ju vad jag menar….”

Nu kommer personen ifråga närmre mig och jag inser att jag sett detta ansikte tidigare. Jag kan inte placera honom ännu, men jag tror att han är en känd person inom medie- och reklambranchen. Detta bekräftas också lite senare när han nämner en dialog om hur många guldägg han ska vinna med denna kund…

Vid detta läge utbyter jag blickar med receptionisten som undrar hur många gånger han ska traska förbi henne och högljutt störa henne när hon ringer upp fler personer och kallar ner dem till möte. Hon har ett fnissande leende men blicken vittnar om hennes irritation och vi nickar medhållande till varandra. “Konsulten som vankar” har nu satt ner sin portfölj på en fjärde stol i lobbyn och går ifrån den för femte gången. Nu kommer hans mötesperson ut till honom och han låter då kunden vänta lite och avslutar sitt samtal med kollegan i luren så snabbt han kan. Orden han gör det med vänder plötsligt upp och ner på konversationen helt och försöker spela upp ett helt annat scenario än hans tidigare dialog vittnat om:

“Jag måste tyvärr lägga på nu då jag är på väg in i ett viktigt möte och det hade faktiskt  varit bättre om du ringde upp mig lite senare” (Det var han som ringde upp den andre personen ska tillägga) Nu övergår denna teater till en rolig fars och “Konsulten” springen omkring som en yr höna och undrar vart han satte ner sin väska senast. Efter att ha irrat lite så hittar han den och hoppar vant rakt in i en första dilaog med kund och helt i svensk mötesanda säger: ”Men gud vad det snöar i Stockholm idag , tur man ska åka på semester snart….”

Förutom att jag, receptionisten och de två andra som väntande i lobbyn just sett en fars och en märklig teater med hög svansföring så är detta ju faktiskt ganska tragiskt.

Har man sett den danska serien Lykke på SVT, så känner man väl igen denna dialog från Lykkes närmaste chef i serien. Att man ska få se det så här i LIVE-format och utan tanke på diskretion och att världen är oerhört liten är ju dock rätt absurt.  

Jag kliver in i mitt eget möte och tänker än en gång på hur mycket *Bull Shit* som verkligen befinner sig på pitch-stadier hos byråer och andra aktörer med säljande konsultroller. Det är ju dessutom uppenbart att många där ute inte ens bryr sig om hur de ser ut ute hos kund och funderar över vilka andra som kanske också sitter där och lyssnar in deras konversationer.

Jag möter många byråer och konsulter i mitt jobb och jag har oftast inga problem med att samarbeta med dem och i de flesta fall finns det bra med ömsesidig respekt för varandras kunskap. De byråer som inte har mod att vara transparenta och vinna en pitch på kompetens som genomsyrar hela organisationen och istället utövar manipulation och dålig säljteknik: No ketchup på er!  Ni chefer som går omkring med hög svansföring utan verklig kompetens, står ju nämligen helt i vägen för de duktiga experter som ni faktiskt har i ert gäng och som sitter längre ner och ska leverera något bra. 

Denna historia är för övrigt helt sann och utspelade sig i en lobby hos ett av Sveriges största företag.