Dagens outfit: “Fuck Taylor”

Just idag på Webbdagarna i Göteborg är jag sponsrad med en T-shirt som proklamerar Micco Grönholm (@The_Brand_Man) och Joakim Jardenbergs (@jocke) nya statement; “Fuck Taylor”. Jag driver ju själv en del förändringsprocesser i min bransch och här på Noketchup och tyckte att deras budskap jackar väl in med mina tankar. För att ni ska förstå lite mer om “Taylorism” så har jag ställt några invecklade frågor till de båda herrarna och som Micco nedan besvarar:

Ni talar om att utveckling inte skulle infinna sig om man hårdstyr en organisation eller enbart jobbar med effektivitet. Hur ser du på den kraft som ligger i människans egen lust att förändra saker bara för att något är så fel?  Är det inte då vi vågar kliva ur och säga “Nej – tack” – Jag bygger min egen låda och min egen sanning?

Helt enig. Och när du gör det är det ju ett sätt att uttrycka “Fuck Taylor”. Dilemmat är att många ledningar och organisationer fortfarande arbetar på ett sätt som hämmar ifrågasättande och fri kreativitet. Det är dessa människor vi vill få att stanna upp och tänka till; är den här gamla filosofin verkligen fortfarande vettig? Skall allt kunna mätas för att värderas? Vad skall vi mäta och varför? Hur hårt skall vi styra individer? etc., etc.
Foto: Beata Modigh

Förändringsbenägenhet – Besitter alla det? Hur lockar vi fram den hos våra barn och i nästa generation? Ligger det medfött i oss att vi alla egentligen ÄR förändringsdrivare och utvecklare eller är det bara några av oss som mäktar med att driva framåt och uppåt?

Jag tror att alla människor är förändringsbenägna, i större eller mindre utsträckning. Och det starkaste beviset för det, tycker jag, är evolutionen. Enda skälet till att vi utvecklats till det vi är idag (på gott och ont, skall nämnas) är ju att vi oavbrutet hittat nya och smartare sätt att överleva och göra vardagen bättre (nåja, det kan ju kanske diskuteras – saker och ting blir ju tyvärr inte alltid som man tänkt sig). Jag tycker att Per Robert Öhlin resonerar bra om just det i inlägget: http://goo.gl/cNqfk . Jag är ingen pedagog (åtminstone inte med akademisk utbildning) men jag tycker att Ken Robinson uttrycker ett härligt “Fuck Taylor” i frågan här:

OM du rekryterar personer i en organisation som normalt säljer produkter med lågt engagemang och relativt fast struktur vad händer då? OM exempelvis SJ gör en sådan sak… kan de personerna verkligen förändra SJ inifrån eller är det dömt att misslyckas i vissa väldigt fasta organisationer enligt din åsikt?

Jag tror att det är farligt (och kontraproduktivt) att se kategorier som statiska företeelser beträffande t.ex. förändringspotential. Hur kul och förändringsbenägen var t.ex. möbelförsäljningsbranschen för 40 år sedan? Hur hippt var det att vara krögare på 60- och 70-talen? Jag är helt säker på att människor som inte fastnat i “etablerade sanningar” och ingrodd företagskultur har potentialen att åtminstone ifrågasätta varför saker och ting är som de är i vilken bransch som helst. Inklusive resor på räls.

Google är ett exempel på ett företag som tas upp i media som både “den stora maktfiguren vi ska vara rädda för” och det företag som jobbar med att skapa förändring och utveckling på många områden. Ska vi tolka det som om människan vill ha förändring men det är läskigt när det går för fort och de blir FÖR stora eller hur ser du på det?

All förändring är läskig by default. Men för vissa är förändring mer läskig än för andra. Inom beteendeekonomin (behavioural economics) talas det om en mental tumregel (heuristic) som heter Status Quo Bias, och som i enkelhet kan säga att vi människor är vanedjur. Våra vanor underlättar livet för oss, gör beslut trygga, och att ändra våra rutiner eller vårt sätt att tänka innebär att vi måste tänka på ett nytt sätt och det är obehagligt (i större eller mindre utsträckning, beroende på miljö mer än arv). Läs lite mer bl.a. här: http://goo.gl/TRUvU
Det är därför paradigmskiften är så socialt traumatiska – de tvingar oss att ifrågasätta vår gemensamma kognitiva uppfattning om världen och “sanningen”. Men som tur är finns det (sannolikt) inom alla områden de som är mer förändringsbenägna än andra, och som kan hålla fanan och vara pionjärerna. De hoppar på tåget först och när vi andra ser att det inte var så farligt och läskigt trots allt, vågar vi hänga på. Det här fenomenet kallas Law of Diffusion of Innovation (http://en.wikipedia.org/wiki/Diffusion_of_innovations) och de flesta av oss befinner sig på olika delar av skalan beroende på vad det handlar om. (Det ska dock nämnas att det inte nödvändigtvis finns en motsättning i att tycka att något är läskigt eller farligt och att samtidigt tycka att det är spännande och attraktivt… ;-)

Taylor arbetade ju också med teorin om att om man bara betalade varje individ för deras värde så skulle inte fackförbunden behövas. Hur ser du på den delen av hans arbete?

Ha, ha, ha… Och vem sätter det värdet? Och hur skall värdet sättas och mätas? Taylor var en komplex man med många goda sidor också. Han ville bara väl – det var inte alls en ond figur. En del av hans tankar har ju t.ex. med stor framgång utvecklats (rätt så ordentligt) av Toyota till framgångskonceptet TPS (Toyota Production System), eller som vi oftast känner till det “Lean Production” alternativt “Lean Manufacturing”. En viktig skillnad är dock att Toyota flyttat makten från ledningen till de som gör jobbet och slopat “forgive and forget” till förmån för “reward and remember” om ett fel skulle uppstå. Fackförbundens syfte har ju endast en avlägsen beröringspunkt med varje enskild arbetares “värde” (vad nu det är) eftersom deras syfte handlar betydligt mycket mer om kollektivets värde och, framför allt, att genom kollektivet ge arbetarna en maktposition gentemot ledningen/ägarna vad gäller främst arbetsvillkor. Mycket vatten har runnit under broarna och idag är ju arbetarrörelsens största problem att det dels inte längre finns några arbetare (i egentlig mening) och dels att det inte finns någon “rörelse i rörelsen” som är det fina begreppet jag stulit från den utmärkta danska TV-serien Borgen.

Vill du läsa mer så hittar du deras tankar här: http://goo.gl/DSxbH